b. 1497, Augsburg, d. 1543, London was a German artist and printmaker who worked in a Northern Renaissance style. He is best known as one of the greatest portraitists of the 16th century.[2] He also produced religious art, satire and Reformation propaganda, and made a significant contribution to the history of book design. He is called "the Younger" to distinguish him from his father, Hans Holbein the Elder, an accomplished painter of the Late Gothic school. Born in Augsburg, Holbein worked mainly in Basel as a young artist. At first he painted murals and religious works and designed for stained glass windows and printed books. He also painted the occasional portrait, making his international mark with portraits of the humanist Desiderius Erasmus of Rotterdam. When the Reformation reached Basel, Holbein worked for reformist clients while continuing to serve traditional religious patrons. His Late Gothic style was enriched by artistic trends in Italy, France, and the Netherlands, as well as by Renaissance Humanism. The result was a combined aesthetic uniquely his own. Holbein travelled to England in 1526 in search of work, with a recommendation from Erasmus. He was welcomed into the humanist circle of Thomas More, where he quickly built a high reputation. After returning to Basel for four years, he resumed his career in England in 1532. This time he worked for the twin founts of patronage, Anne Boleyn and Thomas Cromwell. By 1535, he was King's Painter to King Henry VIII. In this role, he produced not only portraits and festive decorations but designs for jewellery, plate, and other precious objects. His portraits of the royal family and nobles are a vivid record of a brilliant court in the momentous years when Henry was asserting his supremacy over the English church. Holbein's art was prized from early in his career. The French poet and reformer Nicholas Bourbon dubbed him "the Apelles of our time".[3] Holbein has also been described as a great "one-off" of art history, since he founded no school.[4] After his death, some of his work was lost, but much was collected, and by the 19th century, Holbein was recognised among the great portrait masters. Recent exhibitions have also highlighted his versatility.   Related Paintings of Hans holbein the younger :. | Erasmus of Rotterdam (mk45) | The Artist Family | Portrait of Erasmus of Rotterdam writing | Portrait of a Lady with a Squirrel and a Starling | Portrait of the Merchant Georg Gisze |
Related Artists:
PALMERINO DI GUIDO
Italian painter active around 1300
Hipolito Boaventura Caron
painted Arredores de Paris in 1887
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.